teamcurious.blogg.se

Lite allmänt om livet på hästgård, mina hästar och träning/tävling.

Andas in.....andas ut!

Kategori: Allmänt


Jag är en usel patient!
I normala fall pendlar mitt humör lite upp och ner, men nu.... *suckar*
Det pendlar lite mer och lite oftare och lite mer dramatiskt. Så kan vi sammanfatta 😳
I tisdags blev jag opererad. Numera sitter det skruvar och plattor på mitt nyckelben. Exakt hur det ser ut vet jag inte, men jag tänker att jag ska få se det när jag varit på återbesök och röntgen. 
Operationen gick vad jag vet bra. Alla var så hjälpsamma. Själv ville jag bara hem. Och när jag väl kom hem så sov jag bort resten av den dagen och mådde inte vidare värst bra.

Men efter det har jag varit ute minst en gång om dagen. Andats friskluft. Snosat i hästpälsar, fått kladdiga pussar av slabbiga mular ❤. Bara älskar!
Jag blir fort trött. Det irriterar mig! Jag ser saker som behöver göras. Det irriterar mig att jag inte kan göra det.
Jag borde gå med skygglapparna på!

Jag har världens bästa hjälp i Malin. Hon pysslar om och ser till att mina grabbar har det de behöver. Hon tycker om dom och det vet dom.
Jag har jätte svårt att släppa mitt kontrollbehov men gör det för att jag måste. Det irriterar också 🙄
Så på det stora hela är jag nog en dryg människa att ha i närheten. 

Ska vi se lite saker positivt, och det ska vi ju, så händer det ju ändå lite saker som är bra 😀
Jag kan börja röra på min arm. Dock utan belastning men ändå. Jag har klarat av att duscha helt själv. Jag kan fixa egna mackor och med lite meckande även fylla lite dricka i mindre flaskor.
Jag har borstat på mina hästar med vänster arm och gått en prommis med Monzan som tyckte det var utomordentligt trevligt 💕
Jag kan stoppa armen i en jackärm.
Idag är det en vecka sedan vi slog runt och 4 dagar sedan op. 
Det går framåt!

Tillfälligt av(ben)brott 🙄

Kategori: Allmänt

Plötsligt händer det som inte får hända. Det som alla som håller på med hästar är medvetna om men skjuter undan. Det som ändå rent krasst händer men inte så ofta och till största del helt odramatiskt!

Jag har ramlat av! 
No big deal kan man tycka. Men nu föll det sig lite olyckligt att vi (jag & Eddie) gjorde en kullerbytta. Både bildligt och bokstavligt.
Jag var snabbt upp och checkade av hur det gick för lilleman som ruskade lite på sig när han kom på benen och undrade vad som hände!? Men kände ändå rätt snabbt att något var konstigt med min axel.
Nåja, hästen först 🐴💕
Av en ren händelse och dagens tur så hade jag sällskap när det hände så jag fick fort hjälp. Eddie fick röra sig och sedan gå upp till stallet för att kollas ordentligt. Han har haft änglavakt och klarat sig med några små skrapsår.

Själv trodde jag att axeln ev hade gått ur led eller bara fått en rejäl smäll. Så det blev en tur till akuten. 
Ni som varit på akuten med hästrelaterade skador vet att kläderna ska av och läggas i en säck. Man får hjälp att klä av sig och vips skådas det ett par stålmannen långkalsonger 😳. Dubbla strumpor med hål i och ett sedan lång tid urtvättat och solkigt vitt linne. Najs! 
Till nästa gång ska jag verkligen tänka på vad jag har på mig 😏. Eller inte 🤔
Nåväl. Lite provtagning, undersökning och väntan på röntgen. 
När plåtarna väl var tagna var det inte så mycket att fundera över.

Trasig 👆🤕
Tillslut fick jag gå hem med en collar'n'cuff och värktabletter. 
Detta var i lördags!
I morgon blir det operation. Lite skruvar och plattor ska rätta till det som är paj.
Jag höll på att ramla baklänges när jag blev sjukskriven och hörde rehabtiden. Det borde jag ha fattat, men ville väl inte inse att det gäller mig oxå.

Det som irriterar mig mest är att jag hade kommit igång så bra och nu blir inget gjort. Det retar mig att jag inte kan ta hand om mina hästar. Det retar mig att det är höger sida.
Men vad hjälper det!

Pratade med min tränare Sussie Widner nu på kvällen. För att vända det till något positivt får jag nu träna upp min vänster sida. Det är svårt men jag börjar redan bli bättre och jag har ju ett tag på mig.
Eddie ska få lite övningar som kan tränas från marken. Jag lånar in en som får sköta snöret 🙂
Monzan kan jag säkert promenera lite med själv eller så hittar jag en frivillig pilot. 
Tack vare att de går på lösdrift så slipper mitt samvete ta död på mig. Den planerade vilan blir lite tidigare än tänkt bara. Det svider - men är bara att tugga i sig! Det kunde varit värre....

Och tack till alla fantastiska människor som hjälper mig under den här tiden 💕